Being a conslutant

Background: Yesterday, there was a bit of an argument in a chat room for sysadmins, where I usually hang out. It's a place where I can keep in touch with people with the same kind of professional issues that I face myself, talk about work as well as everything else, and blow off steam when necessary. While this chat room is part of a greater site, it has ists own subculture and terms in use that are specific both to the sysadmin community in general and to the regulars of the channel in particular. On the site, each chat room has its own moderators, and a moderator can susbend or ban any user, or remove any text, in all chat rooms, not just in the one they usually moderate.

The argument started while I was at lunch, when one of the other denizens of that room asked me to respond in-channel, using the term "are you there, you sexy conslutant". Someone apparently noticed this, and a moderator from another channel came in to "our" channel. He took issue with the term, saying that it was unprofessional. A few texts were deleted and a couple of users were suspended. There was apparently also some discussion in a moderator's chat room. 

Today, I looked back at the history during the time I'd been offline during the night. I found that the mod who'd complained had on one occasion said "All I'm suggesting is that we not get used to calling women sluts". While I agree with that statement, it also shows a complete lack of understanding of the term "conslutant", and how it's been used by me and many long-time net-friends of mine. So I wrote the email below to that moderator.

---

After the arguments yesterday, I would like to clarify a little why I've been using the term "conslutant" to refer to myself and other consulting sysadmins.

First, I fully agree that referring to women as "sluts" is way over the line. I've had occasion to point that out on [the chat] a few times, and have always had a lot of backup from most of the regulars there. (I've also argued against using "whore", "bitch", using "rape" to refer to e.g. paying too much for an item, etc)

Like you, I find it abhorrent that a woman (or man, for that matter) should be shamed for having and enjoying sex, whether for fun or for profit. (I also strongly believe that the sex trade as it exists currently is abusive and damaging, but that is a different issue. My point is that it's not the person engaged in renting out access to their body that should be shamed, it's the person exploiting them.)

I, and the members of the old old bofh/ASR community who started using it, also feel that it's highly hypocritical to condemn someone for renting out certain parts of their body or certain actions, but not others. It's illogical that it's considered OK for someone to pay for the use of my brain, or my muscles if I were in a physicallly demanding job, but it's not OK to pay for other services.

By referring to myself (and my coworkers) as a conslutant, I'm saying that there is no difference in kind between me and a woman selling herself in some other way. For my male colleagues using the same term referring to themselves, that is an even stronger statement. And for others to use it about me is reinforcing that I am not better and those other women are not worse.

Conversely, by saying that a "respectable" woman such as myself shouldn't use that term to refer to herself, is saying that it's my respectability that is the issue, and implying that were I not respectable it would be OK. (I'm not saying that this is your argument, but it is one that I have encountered. I have, in fact heard men say "it's not OK to call her a slut" rather than "it's not OK to call anyone a slut".) My entire argument is that denigrating any woman for her sexual choices is always wrong, no matter what those choices are, and whether they were voluntary or forced upon her, by circumstances or by direct action.

So that is the background to my reaction. I hope this clarifies matters.

Öppet brev till Jan Ericsson

Moderaten Jan Ericson sade häromdagen i TV att han "ju inte fått några större mängder mail i min mailbox från människor som tackar nej till en skattesänkning".

Här är mitt svar på detta.

Hej,

Jag såg att du inte har fått några mängder mail från folk som är emot skattesänkningar, så jag ville ge dig min bild av dessa.

Jag jobbar som IT-konsult och tjänar bra på det. Jag gör ett bra jobb - men jag kan ofta ifrågasätta om det jag gör har en så stor samhällsnytta att jag verkligen är värd dubbelt så hög lön som min vän, som är högstadielärare, eller en annan vän, som är sjuksköterska. I vårt marknadssamhälle är det dock så att det jag gör värderas högre än det de gör, samtidigt som jag har oerhört bättre arbetsmiljö än sagda vänner har. Men marknadsvärdet har ju ingenting med samhällsnytta att göra...

Sedan Alliansen fick majoritet i valet första gången har jag fått lägre skatt. Visst är det trevligt att jag kan spara mer till pensionen, köpa lite fler aktier eller fonder eller på annat sätt förbereda mig för den tid då jag inte längre är värd någonting på marknaden. Men det svider i själen istället för i plånboken. Jag vet ju att vänner och släktingar som jobbar inom omsorg eller skola samtidigt utsätts för mer och mer besparingsåtgärder, att deras vardag har blivit mer och mer svår att få ihop utan att de ersätts ekonomiskt för denna ökade belastning. Jag ser en vän som är sjuksköterska som inte längre hinner prata med patienterna, utom möjligen medan hon gör något annat, som att ta blodtryck eller lägga om ett sår. Jag ser en vän som är lärare som är så trött att han nästan gråter när han får på sig en till utvärdering som måste skrivas. Jag ser min mamma, som efter 40 år i läraryrket inte klarar av heltid eftersom hennes arbetssituation försämrats så kraftigt under de gångna åren.

Och jag ser min vän vars kropp inte fungerar längre, och som varje år på nytt måste kämpa för att få behålla sina assistenter, och som inte har råd med de små tekniska hjälpmedel som skulle göra hennes liv lättare. Jag ser äldre släktingar som gått i pension. Jag ser vänner som är sjukskrivna. Under den tid som jag har fått mer i plånboken har de fått det sämre ställt - och de har *ingen* möjlighet att göra någonting åt det. Om min vän kunde använda sina lemmar skulle hon jobba - hon gjorde det länge efter att hon förlorat funktionen i benen, men nu kan hon inte heller använda händerna och hon behöver syrgas för att orka föra ett samtal. Hon betalar min skattesänkning. Mina äldre släktingar som vänder på slantarna - de har betalat min skattesänkning. Min vän som är sjukskriven efter att hennes slitiga jobb har förtärt henne till kropp och själ - hon betalar min skattesksänkning. Min vän som är arbetslös, som söker jobb efter jobb efter jobb efter jobb - hon betalar min skattesänkning. (Och, för den delen, min vän som är rekryteringsansvarig och som vadar igenom ansökning efter ansökning från människor som faktiskt inte kan göra det jobb som efterfrågas, men som ändå måste skicka in ett givet antal ansökningar för att få ut sin a-kassa - hennes arbetsgivare betalar med hennes tid också för min skattesänkning - visst är det företagarvänligt?)

Nu kan en invändning vara att "men du har ju pengar nu efter skattesänkningen, du kan hjälpa dessa". Jo, det kan jag ju. Jag gör det också. Jag donerar pengar hit och dit, jag köper flera ex av Situation Stockholm varje månad, jag försöker verkligen att hjälpa. Men det är två stora svagheter med den tanken.

För det första - om tanken med skattesänkning är att det ska göra mig rikare och nöjdare och mer villig att jobba, hur går det då ihop med att jag samtidigt behöver ge av denna skattesänkning till de behövande i min närhet? Vari består förbättringen när det handlar om att samma mängd pengar ges ut, fast nu till folk som ska vara tacksamma för att få den, istället för via skatten till folk som har rätt till en social trygghet?

Och för det andra - vad händer med den som är sjuk, arbetslös, pensionär, hemlös, och/eller fattig, och som inte råkar vara släkt med någon som kan och vill hjälpa dem? Hela grejen med social grundtrygghet är ju att en inte ska vara beroende av att ha rätt släktingar och vänner för att få ett värdigt liv.

Så, som en sammanfattning: Höj min skatt, snälla! Höj den så att lärare, sjuksköterskor och andra som jobbar med att ta hand om människor kan få en dräglig lön och arbetsmiljö. Höj den så att den som är sjuk, gammal, fattig, också kan få en dräglig levnadsstandard. Höj den så att jag åter kan vara stolt över att leva i ett land där ingen behöver svälta, eller välja mellan mat och medicin, eller vara orolig för att en sjukdom ska göra att en blir bostadslös för att en inte längre har råd med tak över huvudet.

Höj min skatt. Jag vill hellre att det svider i plånboken än i själen.

Med vänlig hälsning,
Jenny Dybedahl